måndag 1 augusti 2016

I SURVIVED NEVADA HWY 50


Yes snabbare än jag anat dök mitt mest åtråvärda diplom någonsin upp med dagens post. Är så stolt och glad att vi gjorde denna häftiga tripp och dessutom lyckades vi få in hela sex stämplar av åtta möjliga på den ensligaste vägen i hela Amerika. 


Vägen är absolut värd att köra trots att den tar betydligt längre tid än vad jag trott. Den är stundtals otroligt vackert med en tystnad jag inte trodde var möjligt att uppleva i dagens värld!
Självklart ska diplomet ramas in och få en fin hedersplats på en av de få väggarna vi har i vårt hus. Det enda smolket i bägarn är att maken också skulle ha haft med sitt namn med eftersom det var han  som körde, men tyvärr det blev en liten miss där...han körde och jag jagade stämplar...!




måndag 18 juli 2016

En riktig höjdarresa!


HEMMA IGEN!


Det är med blandade känslor att komma hem efter en riktigt fantastisk resa. I månader gick jag och planerade och drömde om att äntligen få komma tillbaka till USA och så var vi plötsligt där. Vi levde i nuet och njöt av varenda dag, vi tyckte vi hade så gott om tid men våra intensiva och händelserika resdagar tog slut alldeles för fort! Visst är jag förstås full med energi, men bara för att planera nya resor, vilket känns lite avlägset att få göra just nu.
Att bila i USA ger så otroligt många intryck och då vi förflyttat oss med nästan vindens hastighet blir alla de fantastiska ställen som vi besökt lite som ett virrvarr. Därför känns det riktigt bra att jag nu har alla mina blogginlägg kvar för att få lite perspektiv på vår resa. 


Vi startade i Hawaii, på ön Oahu, en liten extraresa i själva resan. Jag blev så förtjust i Hawaii där vi stannade i sex dagar, hade mer tid funnits hade vi velat se några flera öar som ska vara mindre exploaterat än just Oahu där även Hawaiis huvudstad Honolulu ligger. Jag är så glad att maken kom med förslaget om Hawaii, själv hade jag inte en tanke på att åka dit.




Hawaii levererade underbara stränder med tropiska inslag men är ändå väldigt amerikanskt (ja eftersom det tillhör USA). Det kändes som vi verkligen var långt bort med en flygtid från Sverige på 11 + 5, 5 timme, men trots det kände vi oss riktigt hemma, precis som i USA.
 Ön Oahu är mycket större än jag föreställt mig, med en hel del trafik och vi blev till och med sittande över en timme i bilkö. Även skyskraporna överraskade mig, kanske det enda som störde min bild av Hawaii.




Tillbaka till Los Angeles och fastlandet startade vår roadtrip på riktigt. Det blev ganska mycket bilåkande under den första delen av resan. Vi besökte den heta Nationalparken Death Valley, där det i dalen var så otroligt varmt att vi knappast klarade att lämna bilen mer än några minuter. Den högsta temperatur som uppmäts där lär ha varit hela 56,7grader. Närmare 50 grader kom vi upp i då termometern i bilen visade på 122 fahrenheit. Det var fascinerande att besöka den lägsta punkten i Nordamerika på 86 meter under havet, men någon hajk blev det inte utan vi satt kvar i bilen och beundrade de vackra sanddynerna som ska vara något alldeles extra i solnedgången.


Efter lite vila i Las Vegas körde vi via Zion Nationalpark i Utah för att vända mot nordväst. 


Vi hade planerat en liten roadtrip på  HWY 50 "The loneliest road in America", för att samla stämplar i en liten bok. Sagt och gjort, det blev en fin tripp och det var verkligen ensligt, när vi stannade bilen var det knäpptyst och det var långt mellan mötande bilar. Det storslagna landskapet imponerade med vackra bergspass och särskilt den delen som ligger närmast Utah i öster var i mitt tycke den bästa sidan. 


Det tog oss  många timmar att köra upp mot norra Kalifornien via delstaten Oregon, med facit i hand skulle vi kanske ha haft en övernattning innan vi kom ut till kusten. Tio timmars bilresa tycker till och med jag är aningens för mycket. Crescent City låg underbart vackert utmed havet som kändes iskallt, här stannade vi bara en natt eftersom syftet med denna nordliga tripp var att ha en bra utgångspunkt för Redwood Nationalpark.


Vi hittade flrer än ett drive-thru-tree. Vi besökte även ett något mindre träd som också gick att köra i genom, dessa magiskt vackra tusenåriga träd imponerade stort på mig. Ja inte bara träden man kunde köra genom utan de fantastiska skogarna vi kunde nå med bil då vi körde på "The Avenue of the Giants". Vägen går genom Redwood skogarna och trots att den bara är ca 8 mil lång tog det oss nästan hela dagen då vägen både var smal och lite krokig men framför allt tog det tid då vi stannade till lite här och där för att imponeras av den amerikanska sekvoja, världens högsta trädart.




Vi tog oss vidare söderut och stannade till i Napa Valley ett underbart vindistrikt. Om man är det minsta intresserad av vin och dess tillverkning finns det gott om vingårdar som är lätta att besöka, även om det var väldigt mycket turister där.



När vi ändå var så nära San Francisco kunde vi naturligtvis inte låta bli att åka dit trots att vi var där för två år sedan. I år flanerade vi mest omkring och njöt att få komma hit ännu en gång. Vi både gick och körde ner för den krokiga Lombard street.

HWY ONE  eller Pacific Coast Highway är i mitt tycket kanske en av världens vackraste vägsträckor och kustremsan Big Sur är den sträcka som det är svårt att få nog av. I år tog vi god tid på oss när vi körde den, vi hade hela två övernattningar mellan San Francisco och Los Angeles och hade gott om tid för att stanna till och njuta av havets bränningar och de underbara vyer som ligger alldeles vid väggrenen. Dimman hade dock lite svårt att lätta för att vi skulle få till de bästa bilderna.



Under den senare delen av resan fick vi lite mer tid att njuta av Kaliforniens vidsträckta stränder. Vi stannade till ett par dagar i trakten av Los Angeles först i  Santa Barbara och sedan körde vi söder ut och övernattade i närheten av Huntington Beach. Vi som verkligen älskar stora, mjuka och vackra stränder fick allt utom ett varmt hav. Stilla Havet här vid Kaliforniens kust är lite kyligt för min smak. Visst går det att bada särskilt nere vid San Diego nära den mexikanska gränsen, men då ska det nog vara lite varmare i luften än vad vi hade. 



De sista dagarna bodde vi på den lilla smala ön Coronado alldeles utanför San Diego. Vi hade fint väder, underbart boende och fick vila några dagar innan det var dags att lämna USA för denna gång.


tisdag 12 juli 2016

Sista dagen!


Tre och en halv vecka går alldeles för snabbt och idag är det vår sista riktiga dag innan vi flyger hem på onsdag eftermiddag. Vi njuter förstås in i det sista med en härlig förmiddagspromenad på beachen och i marinan som ligger alldeles bredvid vår resort.



Vi kör åter över Coronado Bridge och får lite ögongodis av vyn över Coronado Island. Vi kör tillbaka på kustvägen då vi har gott om tid för vår sista övernattning något söder om Lax-AirPort, på Long Beach.


Vi har bokat in oss på den före detta Oceanångaren Queen Mary. Jag tänkte att det kunde vara lite kul att testa ett lite annorlunda boende.


Atlantångaren Queen Mary sjösattes i september 1934 och seglade på Nordatlanten under åren 1936 - 1967. Fartyget gick rutten Southampton - New York. Under andra världskriget fungerade fartyget som trupptransportfartyg. Sedan 1967 ligger Queen Mary vid kaj i Long Beach, där det nu är hotell.

Q



Någon lyx i dagens betraktelser är det inte men på trettiotalet var det nog en fantastisk upplevelse att få göra denna Atlantresa från England till New York som tog sex dygn. 


Vi har bokat ett av de bättre hytterna med två rum och badrum mot Long Beach. Absolut ingen lyx men väldigt häftigt då det mesta är i original. Såklart att det finns tv, wi-fi och faciliteterna som på ett vanligt tre-stjärnigt boende.







Tja imorgon så är det då dags för hemresa, det känns faktiskt som vi har varit borta länge, men ändå inte. Vi har upplevt otroligt mycket och haft hela 14 olika boenden, men så många mil har vi inte kört, bara ca 550 mil plus de cirka 60 mil vi körde på Hawaii. 


måndag 11 juli 2016

Coronado - San Diego


Vi trivs väldigt bra här i Coronado. Vi bor underbart fint med alla bekvämligheter man tänkas kan, självklart håller hotellet med mjuka fina solbäddar vid poolerna, men ännu bättre är att bara en liten kort promenad från hotellet ligger den vackra mjuka Silver Strand. Här har hotellet egna solbäddar och parasoller och vi tar oss en rejäl vilodag på första parkett mot havet.



När vi blir hungriga tar vi oss in mot själva staden Coronando med bil. Vi hittar ännu ett hamburgerställe och njuter av utsikten mot San Diego. 



Coronado är en ö som man når antingen via Coronado Bridge som vi kom över igår, man kan även nå ön söderifrån nära den mexikanska gränser från Imperial Beach. Den vackra och smala sandön sträcker sig längs med San Diegos flygplats ner mot Tijuana i Mexiko. Vi stannar här till imorgon då vi kör tillbaka mot Los Angeles.





söndag 10 juli 2016

Mission Beach - San Diego


Egentligen gillar vi inte halvlyxiga resorter, allt känns så tillrättalagt och opersonligt, samtidigt som det är himla skönt. Man behöver inte ligga på sin smala medhavda handduk direkt på sanden utan kan fläka sig med en god bok på den mjukaste solbädden i timmar. Nu har vi ju inte åkt till USA för att sola, men eftersom vi verkligen älskar natursköna stränder och gärna vill spendera några dagar på dem innan det snart är dags för hemresa passar vi på att åtminstone ta en morgonpromenad på den så supervackra Mission Beach.


Vi köper frukost på Subway och sitter utmed den fina strandpromenaden denna underbara söndagmorgon. Vi njuter av alla människor som tar sina joggingrundor, hundägare och tidiga morgonflanörer, tänk vilket fantastiskt klimat de har, året om, morgon, middag och kväll. Här är inte för varmt och inte heller för kallt, precis lagom.


Vi återvänder till vår resort och tillbringar några timmar på en skön solbädd i trädgården utmed den lilla marinan som ligger så lägligt precis där vi bor.




Resorten höll till och med två små sälar i trädgården, vilket jag inte tycker är helt okej, men de har en hyfsad stor pool att leva i och jag hoppas att de inte måste vara där för evigt.


Framåt lunchtid lämnar vi Mission Beach för att ta oss lite längre söderut, Coronado, strax utanför San Diego. Eftersom vi är väldigt tidiga till vårt förbokade hotell tar vi en lite omväg in till San Diego. Det är inte alltid det lättaste att köra bil i storstäder, men vi lyckas se marinan och en hel del höga byggnader, innan vi kör över den magiskt vackra bron Coronado Bridge till Coronado Island.









Vi kör förbi det legendariska Hotel del Coronado, där jag gärna skulle vilja bo men vi tyckte nog att det var lite för dyrt denna gång, men säkert värt priset. 


Vi fortstatte till vår resort inte alls dumt där man antingen kan bo på framsidan eller baksidan. Framsidan är med utsikt över Coronado Bay och baksidan är mot Marinan, vill man bo lite billigare kan man boka mot poolen, men då gäller det att man verkligen gillar högljudda semesterfirare och discomusik. Vi hamnar tillsist på framsidan mot Coronado Bay, fast vi bokat mot Marinan, vet inte vilket som är bäst, men utsikten känns helt okej.