USA 2017

Fyra veckor i USA, hur fort kan det gå egentligen? Väldigt fort och även om slutet på resan kändes lite surt då vi kom iväg nästan ett dygn senare än beräknat, har vi haft en fantastisk resa. Till sist fick vi gå ombord på den så problemfyllda Dreamlinern som det stökats ordentligt med  särskilt den sista tiden, för Norweigan. Väl ombord och i luften tog det oss bara 9 timmar och 55 minuter från Los Angeles till Stockholm, det är ju fantastiskt bra om bara allt fungerar. Tyvärr kändes inte personalen speciellt engagerade i sitt arbete, utan satt och jäspade och betedde sig mycket nonchalant på detta riktigt fina plan. Det mesta ombord sköttes med den skärm som man hade framför sig, där man förutom spel, film, barnaktiviteter även gjorde sin beställning för snacks, smörgås och dryck samt betalning i.  Även ljuset i fönstret reglerades med teknik, så att vi följde dygnsrytmen för den tidzon vi flög mot. Detta ska tydligen motverka jetlag på bästa sätt. Trots den tekniska finessen och att

Ny förvirrande information ges lite då och då till oss passagerare med Norweigan. Igår kväll fick vi en ny starttid som var framflyttad till klockan tolv mitt på dagen, men det rådde lite förvirring om detta stämde eftersom bara några av oss fått sms från flygbolaget. Några som jag träffade imorse då jag kollade upp nere i receptionen hade åkt ut vid fem på morgonen till flygplatsen och fått höra att planet inte går förrän klockan femton i eftermiddag. Suck,,,,vad är det som gäller egentligen? Kollade med avgången från Arlanda där Los Angelesplanet äntligen kommit iväg efter tjugotvå timmars försening och då borde den nya tiden stämma bättre, men inte förrän för en stund sen fick vi det bekräftat av flygbolaget. Det går ingen nöd på oss då Norweigan håller oss med hotellrum och mat, men självklart är det lite tråkigt att behöva vänta. Vi tog oss en liten villapromenad och fick se fina trädgårdar. Hamnade på loppis för välgörenhet till djur. Nu väntar ett par timmars väntan innan vi gör

Borde ha suttit på planet nu, men fick en liten överraskning när vi kom ut till LA - flygplatsen rätt tidigt i förmiddags eftersom vi även skulle lämna tillbaka bilen, vi hade hört att köerna in mot LA kan ta tid men allt flöt på bra. När vi ätit lunch på flygplatsen började jag titta lite på ankomsttider och ser att Norweigan från Stockholm inte anländer till LA förrän imorgon klockan sex = riktig försening. Kan inte vara sant? Jodå så sant, så sant,,,,vi blir kvar ytterligare 14 timmar efter den utsatta starttiden i bästa fall. Efter en hel del väntan vid incheckningen blev vi utkörda med shuttlebus till ett närliggande enstjärnigt hotell, ja max 2stjärnigt då. Verkligen lite snopet nu när man förberett sig för att åka hem. Inget att göra åt, bara att hoppas vi kommer iväg imorgon klockan åtta som är den nya tiden, men vem vet? Inte mycket att göra här ute inom flygplatsområdet då vi kom försent för att åka ut till beachen. Det blev lite promenad runt hotellområdet och vi har fått ma

Lite välbehövlig vila blev det idag. Vi startade med sovmorgon och åt frukost på vår fina balkong med förstaklassig utsikt över beachen och Stilla havet.  Trots att det set varmt och gott ut, blåser det en frisk och ganska skön vind om man inte befinner sig i sandläge, då vinden gör att man får sand överallt. Vattnet är lite för kallt i min smak, men man kan absolut bada eller varför inte ta surfbrädan. Istället för att ligga på stranden har vi promenerat ordentligt idag, bra att röra på sig för imorgon blir det dags för hemresa = många stillasittande timmar. Här verkar det poppis att bygga muskler. Inte långt från Venice Besch ligger Santa Monica Beach, där verkade det lite lugnare. Mycket promenerande blev det och högst upp på vårt hotell fick vi en fin vy över Venice Beach med omnejd. Under eftermiddagen blev det även lite strandläge och här finns mycket att se, som the lifeguards ständiga visslande på folk som ger sig ut för långt i de tuffa vågorna. Eller alla flyg som går över os

Efter en lugn morgon hade vi bara 12 miles att köra, från Hollywood ner till havet. Jag hade bokat in oss på Venice Beach för att få vila de två sista dagarna innan det är dags för hemresa. Inget mer bilande alltså! Vi var framme redan vid elvatiden och lyssnade in på hotellet när vi kunde få checka in. Vi blev lovade ett rum redan vid ettiden om vi uppgraderade vårt rum. Det gjorde vi och fick hotellets bästa läge, alldeles utmed den enorma beachen och promenadstråket. Här på Venice Beach är det galet hysteriskt. Människor överallt, många åker skateboard, mycket ljud, uppträdanden av människor med olika talanger, allt för att tjäna ett par dollar.  Här i Kalifornien känns fattigdomen mer påtaglig än på den östra sidan. Känns som man behöver vara lite mer försiktig än vi tidigare behövt vara. Under förmiddagen när vi promenerade runt i väntan på vårt rum var det väldigt lugnt, men vid lunchtid kom alla människor ut. Vi fick äntligen sol och kastades oss ner på beachen, skönt, men rätt

Träffade förstås Marlyn Monroe på Walk of Fame, mer levande än någonsin! Kvälllslivet kom igång och mängder av människor hade samlats för att se på latinoshow. Fantastisk musik som spelades på högsta volym. Vi såg inga kändisar men någon typ av event hade man för det hade spärrats av ett helt kvarter, där folk stod och väntade med kamerorna i beredskap. Då och då hörde man jubel när vilka de nu var kom ut till väntande bilar. Vi orkar inte stå och köa för att se några kändisar utan gick vidare. Nu hade Marlyn Monroe fått flytta in i filmstudion.