Inlägg

Visar inlägg från juni, 2016

Tio timmar i bilen!

Bild
Redan klockan åtta startade vi vår långa bilresa mot norra Kalifornien och Crescent City. En liten kartläsningsmiss av någon (mig), gjorde att vi missade mer än en timme, inte roligt när detta ändå skulle bli semesterns längsta dag i bilen med dryga åtta timmars bilkörning sett utifrån navigatorn. Det blir ju även minst någon timme till med raster och oförsedda händelser som idag så vi dels körde lite fel samt en och annan bilkö för vägarbeten.  Bara att ta fram det bästa tålamodet för att fixa detta.  Dagens färd gick från Fallon i Nevada med ett mycket kort stopp i den lilla orten Fernley för att få vår sjätte och sista stämpel för HWY 50. Vi låg i kö strax väster om Reno för att komma in i delstaten Kalifornien, där jag även upptäckte att vi nog missat avtagsvägen mot dagens destination. Efter min lilla kartmiss blev det köra av med små korta raster, vi passerade delstaten Oregon med sina höga vackra berg och tillsist körde vi söderut igen för att komma tillbaka in i Kalifornien, då

HWY 50 The Loneliest Road in America!

Bild
Tidigt i morse lämnade vi Delta i Utah och begav oss västerut på Hwy 50 även känd som "den ensligaste vägen i hela Amerika". Denna roadtrip har vi verkligen varit så sugna att få köra eftersom man kan samla stämplar i en passliknande lite bok i de små orter som man passerar. Samlar man minst fem av åtta möjliga stämplar får man ett diplom hemskickat. Ett fint diplom som visar att man har överlevt denna häftiga roadtrip. The Loneliest Road ....kom till då Life Magazine skrev om Hwy 50 som en 287 mile lång väg där reportern menade att man måste ha ett överlevnadskit med sig om man körde denna sträcka. Reportern på AAA  beskrev sträckan som att man passerade nio städer, få bensinstationer, inget var av intresse, han ville varna alla att inte köra här såvida de inte hade med sig någon form av överlevnadskit. Nevadaborna visste dock bättre, eftersom sträckan dessutom är historisk då ponnyexpressen gick genom detta vidsträckta och storslagna naturlandskap. Nu har det blivit en lite

Naturskön roadtrip via Zion Nationalpark mot HWY 50

Bild
Vid niotiden lämnade vi Las Vegas och körde nordöst mot Zion Nationalpark. Det kändes inte som det var någon idé att göra en längre hajk utan vi fortsatte med bil genom de verkligt magiskt vackra serpentinvägarna uppe i bergen. Det gick lugnt och bra på ganska breda vägar och då och då gjorde vi några stopp för att njuta av vackra bergsvyer. Sent framåt kvällen kom vi fram till en liten ort Delta där vi bokat en övernattning. Det blev ännu en riktigt lång dag i bilen och i de trakter vi kört idag känns det som om vi är väldigt ensamma. Bra vägar som sträcker ut dig i det oändliga, de rödfärgade bergen tonar upp sig i bakgrunden och gör hela landskapet som en gigantisk sagovärld. När vi kom fram till Delta kändes det som vi var lite iakttagna av nyfikna ortsbor när vi tog en liten kvällspromenad efter middag på MC Donalds då det inte fanns så mycket mer att välja på. Ja det är egentligen det här som är det bästa med att

Vilodag i Las Vegas

Bild
Efter en ganska lång tur under gårdagen kändes det skönt att få vila lite i häftiga Vegas. Det är riktigt, riktigt hett här så några större utomhusaktiviteter blev det inte. En stilla promenad under förmiddagen upp till vårt gamla hotell Venetian kunde vi inte låta bli. Detta hotell är såå häftigt med gondolkanalerna mitt i shoppinggallerian precis likt det äkta Venedig i Italien. I år valde vi att bo lite mordernare på hotell Aria längre söder ut på The Strip kanske inte lika häftigt som Venezian men ändå så lyxigt som man förväntar sig. I eftermiddags blev det riktiga slappartag vid hotellets pool, det är faktiskt det enda som går att göra i hettan. Imorgon är det slutslappat då kör vi vidare mot Zions nationalpark, vi får se om det blir någon hajk. Vi kommer förstås att bo med betydligt lägre standard än här i Vegas utmed Highway 50, även kallad för USA:s ensammaste väg. Jag har läst att man kan få ett diplom om man samlar stämplar i de orter man passerar, jag hoppas att detta fortf

Mot Las Vegas via Death Valley

Bild
Vi har nu lämnat underbara Hawaii, det är verkligen en underbar ö nästan i klass med till exempel Mahe på Seychellerna. Trots att flyget denna gång gick på tid kom vi sent till hotellet i Los  Angeles med tre timmar minus, alltså framåt för oss. Vi hade dessutom rejält trubbel med biluthyrningen då deras datasystem kraschat, det blev en väntetid på mer än en timme innan vi kunde köra några kilometer till vårt förbokade hotell i flygplatsområdet.  Vi hade bokat en Ford Mustang cab, men beslöt oss för att ändra oss i sista stund till en Ford suvmodell, dels reser vi med mycket bagage och vill gärna köpa på oss lite vatten och annat lite billigare än att bara leva för stunden. Bra att ha en större bil och få in det bagage man vill, dessutom är det rejält varmt med temperaturer som inte fungerar att köra nedcabbad. Lite synd för den där Mustangen vi hade på Hawaii var såå fin. Redan klockan åtta i morse lämnade vi Los Angeles för roadtrip mot Las Vegas, men vi gjorde en planerad avstickare

Sol och bad på Hawaii!

Bild
Det är vår sista dag här på Hawaii och vi beslöt oss för att köra tillbaka till den östra sidan av ön, där vi tidigare sett underbara små badvikar ligga utmed vägen. Vädret blev något sämre idag men en hel del sol fick vi mellan en och annan tropisk regnskur. Hawaii bjuder verkligen på kontraster och jag som gillar det mera vilda och folktomma stränderna hittade små paradis inte alls långt från Honolulu och Waikiki Beach.  På bara någon timmes bilresa är vi tillbaka till vårt hotell på Waikiki Beach. Vi bor på sjuttonde våningen  näst högst upp på ett hyfsat prisvärt hotell. Även om jag inte är helt förtjust i midsommarfirande, så firade vi ändå med lite champange på balkongen. I morgon är de dags att flyga tillbaka till Los Angeles och jag hoppas verkligen inte att flyget är försenat som hitresan, bara att hoppas på det bästa.